Tack!

Bild

 

Bästa medarbetaren Sara

Bild

 

Jag vill tacka alla som kom till mässan och lyssnade på mig, till de som kom fram och diskuterade och självklart de som köpte boken. Jag hade aldrig trott att min bok skulle bli så väl mottagen som den har blivit, tvärtom. När jag skrev den såg jag hur jag skulle få massmail från arga mammor som inte skulle hålla med mig. Det känns helt fantastiskt (fast samtidigt sorgligt så klart) att så många känner igen sig i den och tycker att den behövs. Flera äldre som nu har vuxna barn kom fram och sa att de önskade att de hade haft min bok när de själva var småbarnsföräldrar och mådde dåligt. Ni ska veta att varenda ord värmer så mycket!!

Nyp mig!

BildY

Som jag sagt tidigare så känns det högst overkligt att skrivit och gett ut en bok själv. Ännu mer overkligt är det när man får tack mail eller bra recensioner. Här är BTJ:s (Bibliotekstjänst) recension:

Jessica Hjert är beteendevetare med kandidatexamen i psykologi och detta är hennes debutbok. Den är skriven med mening att nyansera bilden av föräldraskapet, skapa debatt och vara en motvikt till de genomlyckliga beskrivningar av föräldraskapet som oftast skildras i litteratur för nyblivna föräldrar och framför allt i sociala medier. Texten bygger till stor del på författarens egna upplevelser, men också på berättelser från sexton olika kvinnor som intervjuats om sina erfarenheter av föräldraskap. Många av beskrivningarna rör saker som ofta anses vara tabu, som att uppleva att man inte trivs i mammarollen, att man tycker att barnen är jobbiga och krävande samt mår dåligt över sömnbrist eller att man inte får familjelivet att fungera. Ångest och oro kan, enligt författaren ofta höra småbarns- åren till. Detta är inte en faktabok utan en välskriven och lättläst bok, skriven för att bekräfta känslan att livet med småbarn emellanåt är rätt tungt. – Therese Nordholm. 

Att någon professionell människa som jobbar med böcker säger att jag har skrivit en välskriven och lättläst bok och också förstått min mening med den, det känns liksom overkligt att ta in.

 

Barn med större behov

Mitt första år med min dotter kändes som en enda lång uppförsbacke. Nu när jag står uppe på toppen och tittar neråt känns det nästan overkligt att vi har tagit oss upp med alla hinder och allt motstånd som fanns omkring. Nu i efterhand kan jag istället bli arg för att folk inte hjälpte till, drog en upp eller puttade en lite framåt iallafall. Nej det enda som hände var att man fick sällskap små korta bitar på vägen där folk sa -ja, jag ser att du har det jobbigt. Kanske ska du göra så här istället! -Eller om du hade varit lika vältränad som jag hade du fixat den här backen lättare.

Det var ingen som berättade för mig att min backe inte såg likadan ut som de andras. Att jag hade mer hinder och motstånd än dem, nej det fick jag upptäcka själv, efteråt.

Därför vill jag berätta för dig att det finns barn med större behov än andra och som också därför tar större kraft. Det syns inte utanpå dem och ingen som inte varit där kan förstå dig, men DU vet själv om ditt barn är ett sådant. Det hjälper inte hur många expertböcker eller expertråd du tar emot för ditt barn tillhör inte de där ”standard” barnen. Det som gäller dem kommer förmodligen inte att funka för dig.

Nu i efterhand ser jag att jag inte skulle ha sökt råd eller stöd hos dem som inte själva varit där, de kan ändå inte hjälpa dig, att de människor som ifrågasätter eller anklagar inte har samma kunskap som du och därför inte vet vad de pratar om. Att det INTE är ditt eget fel, inget du gjort, kan göra eller påverka. Det du måste göra är att stanna upp lyssna in situationen och finna din egen lösning för dig och ditt barn, och bara för att ditt bara för att ditt barn inte är som alla andra betyder det inte att det är fel på ditt. Annorlunda är inte fel, annorlunda kan likväl vara unikt även om det inte känns så just nu. Jag menar inte heller att alla barn med större behov har diagnoser eller sjukdomar utan helt enkelt bara ett större behov än andra. Större behov av exempelvis närhet, utmaning eller tillfredställelse. Dessa barn tar mer energi helt enkelt, och ja jag vet ALLA barn tar mer energi i perioder av livet. Men dessa barn gör det jämt!

1, Det är inget fel, på varken dig eller ditt barn.

2, Sök råd och stöd hos de som är/har varit i samma situation.

3, Ta hand om dig själv!

Om jag själv får välja

I intervjuerna till boken var det många föräldrar som pratade om egen tid, och då oftast bristen på den. Men något jag reflekterar över är vad egen tid egentligen är, och för att kunna må så bra som möjligt i sitt föräldraroll tror jag att det är viktigt att man vet vad det är man vill ha ut av sin egna tid.
Jag och min man har haft mycket diskussioner om detta då hans egen tid är att träffa vänner och umgås, medan jag bara vill ha tid för mig själv.
Ibland har det känts som att jag är tvungen att gå hemifrån för att ta min egen tid och det är inte så jag vill ha det, det ger mig inte kraft eller energi….jag vill egentligen bara vara hemma. För mig kommer alltid sociala situationer i andra hand, för om jag får möjligheten väljer jag varje gång hellre att vara för mig själv.

Efter att ha läst en artikel idag slog det mig att vi alla har olika sätt att återhämta oss och att det kan handla mycket om ifall man är en extrovert eller introvert person. Då har man olika form av energipåfyllning och återhämtning. Min man hämtar energi genom att umgås med andra och jag genom att vara för mig själv.
Plötsligt ser man liksom allt så klart!

Jag har alltid trivts bäst i miljöer med lite stimuli och känner att jag har ett stort behov av att dagligen få stanna upp och reflektera, att liksom få städa upp inuti sig själv, sortera sina tankar och intryck. Jag har i hela mitt liv haft stort behov av ensamhet och egen tid, men det har aldrig varit ett problem förrän barnen kom. Helt plötsligt är vardagen full av stimuli och man hinner inte tänka en hel tanke innan man blir avbruten. Det innebär att jag nu som mamma egentligen har ett större behov av återhämtning än innan då jag inte utsattes för lika mycket stimuli, men samtidigt är man ju i den perioden i livet där man får minst återhämtning, minst tid för sig själv… och då säger det sig själv….det blir svårt att hitta en balans och må bra. När man inte får det man behöver.

Men även om man inte kan nå riktigt dit man vill…idag, så mår man otroligt mycket bättre av att veta vad det är man behöver.

Så hur fungerar du, vad ger dig kraft och energi i vardagen? Hur hämtar du energi?
När du får en stund över, kom ihåg att alltid ge dig själv det som DU behöver och inte det som är normalt för någon annan.