Nytt inlägg

Jag hoppas att ni vill flytta med mig till nestorforlag.se Tyvärr har jag inte lyckats hitta någon följa knapp som fungerar för er som får mina inlägg mailade, men jag hoppas att jag så småningom kommer att lösa det. Nytt inlägg för idag hittar ni i allafall här.

Annonser

Aldrig ensam

BildBild

Många känner nog igen sig i känslan av ensamhet, både som anhörig och drabbad. Rädsla, sorg och skam. Att se sina barn må dåligt utan att kunna göra något åt det måste vara fruktansvärt! Har jag gjort något fel, kunde jag gjort något annorlunda? Psykisk ohälsa är idag den stora folksjukdomen. Borde vi inte kunna stötta varandra i stället för att lida i det tysta? Min  önskan är att ingen ska behöva stå där….ensam.

Kan vi inte tillsammans visa att det är ok att inte må bra, att vi stöttar varandra i ställer för att döma. Vill du vara med? Gör ditt eget smycke med texten ”aldrig ensam” (valfritt smycke och utseende). Ta gärna kort på din kreation och maila till mig jessica@nestorforlag.se eller lägg upp bilden på nestorforlags Facebook sida.

Entreprenörskap & ADHD

Häromdagen fick jag forskningsrapporten (Entrepreneurship and psychological disorders) från Johan Wiklund som jag själv medverkade i (som informant), den handlar om entreprenörskap och ADHD. Jag tycker som Johan också nämner i sin rapport att det är så viktigt att också se det som många med ADHD-egenskaper kan var BÄTTRE på än andra och inte bara fokusera på det negativa, vilket ADHD oftast är förknippat med. Att entreprenörskap favoriseras av många med ADHD kan bero på att man kan följa sin egen energinivå, jobba som mest när man är på topp, och mindre när man känner att energin tryter. Och visst det är något som är positivt för vem som helst men som jag sa i intervjun så känner jag  i mina anställningar att jag inte får ut min fulla kapacitet, jag kan och vill mer (därav företag vid sidan om). Mina anställningar bromsar ofta mig.

Han studier nämner att personer med ADHD oftast är väldigt kreativa, att vår förmåga till att hyperfokusera, vårt risktagande och vårt spänningssökande kan vara fördelar när det kommer till att ha eget företag. Och något som var roligt med att läsa studien var att alla (14 personer) nämnde fördelarna med att följa vår energinivå samt att vi alla startade våra firmor i impuls, till stor del för att vi var uttråkade i våra jobb och vi fann något vi brann för.

Jag tror att det här är ett område det borde forskas mer på, samt ADHD och utbrändhet. Jag tror  inte att ADHD handlar om oförmåga att jobba, snarare om att jobba för mycket!

Nu börjar min hemsida bli klar och snart kommer endast den bloggen uppdateras, men jag säger till när det sker. Den finner du i allafall här 

Förbereder en flytt…

Idag har jag haft fullt upp med förändringar på hemsidan. Tanken är att ni även kommer att finna bloggen på nestorforlag.se när jag är klar. Just nu ligger en hel del av de gamla inläggen där. Och nu går det återigen att dela inläggen på Facebook och liknande om man vill det. Så nu hoppas jag att det ska fungera! Jag kommer jobba med hemsidan förmodligen hela helgen och flyttar inte över bloggen helt förrän jag är klar.

Jag är tillbaka..

Bara för att jag är en ny (och mycket bättre) människa ska jag idag förbereda inför blogg/hemsideförändring. I morgon ska jag påbörja själva arbetet och efter helgen ska jag fortsätta arbetet med boken. Ser ni, EN SAK I TAGET.

Jag börjar sakta men säkert att återhämta mig från kraschen nu. Förutom spänningshuvudvärken som fortfarande hänger sig kvar så känner jag mig nästan som förut. Ett tydligt tecken på att jag börjar bli ”frisk” är att insomningssvårigheterna har kommit tillbaka (jihoo) de två senaste nätterna (måste vara ett gott tecken). Den senaste månaden har jag annars varit så hopplöst trött. Somnat när jag lagt huvudet på kudden (och varit lika trött när jag vaknat), lagt mig tidigare än vanligt, tagit powernaps när jag varit ledig och helt enkelt gjort så lite som möjligt och det är INTE likt mig.

Igår kväll när huvudet började mala på som det brukar och jag låg vaken i vad som kändes som timmar, såg jag det som ett ”friskhetstecken” och blev glad och tacksam inte lika irriterad som jag brukar bli på min hjärna för att den inte kan somna.

Till min hjärna: Välkommen tillbaka, jag har saknat dig! Lova att aldrig, aldrig, lämna mig ensam så där länge igen…

Dream big ….

….But act small. Jag brukar inte vara den som säger att man ska vara försiktig eller tänka sig noga för innan man agerar. Jag brukar säga KÖÖR, vad fan väntar du på? Men efter att själv ha kört för fort ett tag så vill jag lära mig att göra tvärtom. Istället för att växa och göra tusen saker samtidigt ska jag istället göra det enkelt. Jävligt enkelt. Jag ska försöka tänka flera varv innan jag gör något, analysera för- och nackdelar och göra en sak i taget. (Har jag glömt det här om några veckor så påminn mig, snälla). Learning by living så att säga.

Friskt eller sjukt?

Oroar jag mig mer nu än vad någon annan skulle ha gjort, hur mycket är det ok att oroa sig? Ibland kan det vara svårt att se skillnaden, och ibland kanske jag till och med gör fel val eller chansar och uppfattas som väldigt orädd då jag inte vill låta min rädsla stoppa/styra mig. Men både rädsla och ångest är normalt att känna så hur känner man skillnad på när den är överdriven?

Jag vet själv svaret på den frågan. När den tar över merparten av din tid, när du inte kan släppa det eller slappna av, ja då är det överdriven. Men visst inträffar det väl händelser där även den ”friska” människor oroar sig på ett ”sjukt” sätt?

Tänk om denna oro jag känner nu, är ”normal” och hade oroat vem som helst. Tänk om det är nu som jag faktiskt har en anledning att vara orolig, kanske är det till och med nu jag ska låta oron vinna och ringa till min dotter och be henne komma hem. Eller kanske ska jag som vanligt låta ångesten skölja sig över mig, bita sig fast under natten och sitta kvar som en hinna på kroppen under hela morgondagen. Ångestenskretslopp…tills telefonen ringer och jag får höra hennes röst, tills jag får se hennes blå ögon, eller hålla hennes hand igen….då är jag återigen om så bara för en stund, fri.

Vilda ungar

Jag är en person med mängder av drömmar och mål, och ständigt pågående projekt. 2010 startade jag upp en förening ”Vilda ungar” som vände sig till föräldrar som behövde extra stöd i sin föräldraroll. Min första tanke var att jag ville stötta de föräldrar vars barn hamnat i fängelse eller blivit LVU:placerade. Då jag själv i mötet med dessa upplevde att de blev lämnade utan hjälp och stöd. Många av de som hörde av sig till mig var just föräldrar till barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Men som vanligt när jag gör något blir allt för stort och människor orkar inte jobba i mitt tempo, vilket ofta leder till att jag står ensam kvar med människor som skriker efter hjälp. Så tyvärr lades föreningen ner, men jag blev väldigt glad när jag häromdagen på kriminalvårdens hemsida läste om FATEG, som är en förening för anhöriga till en gärningsman och strax efter det hörde jag även att flera föräldragrupper startats för föräldrar som har barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

Jag är så glad att detta verkligen händer och att samhället börjar bli bättre på att se även människorna runt om. Det är så många mer som blir lidande än den drabbade, vi behöver bli bättre på att se från ALLA håll. Först då tror jag, att vi kan göra verklig skillnad.