Vem tror du att du är?

 

Bild

BildBild

Det bästa jag vet-hundpussar

och vem f*n bryr sig? Ja, så känner jag ganska ofta ibland. Varför skulle någon vilja läsa/lyssna på vad jag har att säga. På mina tankar, känslor och erfarenheter. Jag tvivlar på mig själv, ofta. På vad jag kan, på vad jag gör men aldrig på vem jag är.

Att blotta mig själv är inget jag är van vid eller egentligen tycker om. Jag är en person som egentligen inte överhuvudtaget pratar om mitt mående, tycker om att stå i centrum eller vara bättre än någon annan. Ändå känner jag att jag har något att berätta, att jag inte kan hålla tyst, att det är något jag bara måste göra. Som min bok till exempel, jag visste att den inte skulle bli en bästsäljare, att den inte skulle bringa in några miljoner, att vissa till och med skulle tycka väldigt illa om den. Men att den lilla skara jag skrev den till, som har varit där, och känner som jag förhoppningsvis skulle uppskatta den. Och visst, jag får inte massmail, inga priser, inga hyllningar. Men då och då får jag ett mail från någon som säger tack, tack för att JAG gjorde deras liv lite lättare, och fick dem att känna sig lite bättre.

När min text ”till dig som inte har ADHD” kom ut, märkte jag hur något litet, kan bli så himla stort. Hur många andra som kan känna igen sig i mina enkla beskrivningar, eller i mitt mående. Jag är sååå tacksam för varje mail/samtal där någon tackar mig för min bok, ett inlägg eller ett samtal jag haft i podden. Då känner jag att det är värt det, att det jag gör faktiskt har betydelse. Då tror jag på mig själv igen, att jag visst kan hjälpa, lära och ge tröst till andra.

Så tack för att NI tror på mig, och får mig att tro på mig själv!

Annonser

3 thoughts on “Vem tror du att du är?

  1. Det e så kul o läsa nått som känns som man själv skrivit det ;D jag tycker du är så bra och perfekt på och va du, och ursäkta dig inte hela tiden för att man e van och göra fel.
    Andra får anpassa sig efter oss med ;D inte bara vi ”normala” som ska anpassa oss efter tråkiga människor utan häftiga bokstäver som gör att vi orkar mer hela tiden.

    • Nej du har helt rätt, jag håller på att försöka lära både mig själv och andra att ”vi” inte måste anpassa oss. Men ibland glömmer man bort och försöker passa in i andras mönster, fast att man vet att man har ett eget:)

      • Tycker att det är nyttigt att omge sig med lite liksinnade drivande positiva människor för att förstå ännu mer att det finns andra som är lika och det är helt okej.

        Jag tar förgivet att du vet det faktiskt och vill därför bara påminna dig om du råkar glömma ibland ;D

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s