Lika som bär? (Jag till vänster & Diesel till höger om någon undrar).
Jag älskar hundar, är totalt galen i dem. Har svårt att se att jag ens skulle få ett lyckligt liv utan en hund. Vet inte varför hundar har så stor betydelse för mig men jag har haft turen att ha haft hund sedan jag varit liten och har därefter haft hund hela mitt liv. Min förra hund var en fransk bulldogg. En favoritras som alltid kommer ligga mig varmt om hjärtat och som jag hoppas snart kunna bli ägare till igen. En fransk bulldog är glad, vänlig, och trofast. Hunden vi har idag, en miniatyr bullterrier, är min mans val. Han är envis, burdus och energisk (hunden alltså). Jag älskar honom så klart, men mitt val skulle ändå falla på en fransk bulldogg som balanserar mig bättre. I natt när jag låg sömnlös slog det mig att jag och min bullterrier ändå är ganska lika.
1, Hund-Vi är tvungna att han en grind i trappan som är för brant i att gå i för hundar. Alla hundar vi tidigare haft har själva insett att det inte går att komma ner. Men Diesel vet att han kan komma ner, bara han vill. Hur han mår efter fallet, det är han inte så noga med. Allt går ju bara man vill, eller hur? 🙂
Människa- Jag skulle också behöva grindar i mitt liv. För jag tror mig också klara det mesta. Jag vet inte vilka vägar som jag absolut bör undvika, jag hoppar och faller liksom Diesel. Även om jag förstår att fallet kommer att göra ont måste jag bara göra det.
2, Hund- Diesel har svårt att få vänner. Allt han gör är bara för mycket. Han är för burdus, för energisk, har svårt att ta ett nej, och vet inte vad ta det lugnt innebär. Han vill väl, men blir för glad och tar i för hårt, varje gång.
Människa-I stort sett samma sak. Kör i ett helt annat tempo än min omgivning som tillslut tröttnar på att jag är alldeles för aktiv.
3, Hund-Han går igång på att man går emot honom (tex genom ett nej, klatsch på nosen eller markering från andra hundar). Får han inte göra något, ska det bara göras…ännu hårdare än innan.
Människa- Ja, säger någon till mig att jag inte kan göra något, eller inte tror på alla mina idéer eller säger att jag inte får göra något jag verkligen vill. Japp då är det väl det jag gör.
4, Hund- Han är klumpig, tar i för hårt, och har svårt att veta vart gränserna går. Han kommer inte likt andra hundar och kryper upp lite mysigt bredvid en i soffan, utan han trampar på en. Han fick sluta sova i sängen när han började sätta sig på ens ansikte!
Människa- Jag tror aldrig att jag satt mig på någons ansikte, men det kan säkert kännas som att jag trampat på folk eller slängt käftsmällar här och var då jag inte alltid hinner tänka mig för innan jag pratar eller gör något. Många gånger har jag känt efteråt att sakerna kom helt fel ur min mun, men då är det försent för att ta tillbaka.
Ja som ni ser, likheterna är ju slående;)
Nestorforlag.se 